GRATTIS älskade barn!

Idag är ingen vanlig dag för idag är det Caspians 1årdag :-)

Natten..

...var lugn här hemma. Jag somnade strax efter kl 23 & Caspian vaknade efter halv 9 i morse så jag kan inte klaga :-)

Här är ett kort på busarna för några dagar sen. Dom har roligt ihop nu, eller framför allt har Cas roligt åt Colin :-)

Jorå så att...del 2

Jaha nu är jag hemma. Eller jag kom hem redan i fredags men nu var det dax att blogga.
Opererades i torsdags, mådde inget vidare (yr & illamående) till fram på kvällen & åkte hem fredag lunch.
Nu går vi sjuklingar om varandra här hemma. Om en stund ska vi åka till Black Island så Colin får roa sig där ett par dagar. Aragon & Ronja som varit där några dagar ska med hem & i stället vara hos Freddes föräldrar. Lite allmän rockard kan man säga :-)
På tisdag fyller Caspian ett år. VART har tiden tagit vägen??

Jorå så att...

Jaha vart ska jag börja.
Sen förra inlägget har jag hunnit jobba tre nätter (ons,tors,fre) ha helg & vara på stan i måndags. Tog en fika med Camilla medan Fredde var på återbesök på ortopedmottagningen.
Hur det gick för honom?
3,5 veckor till med gips, sedan ytterligare några veckors sjukskrivning. Läkaren tyckte det hade börjat läka så han vill avvakta med operation.
Jag har jobbat måndag & tisdag natt & i morse var det dax att åka till sjukhuset för inläggning inför op.
Och här är jag nu.

På Mon intet nytt.

Ingen har kräkts sedan natten när Colin höll i gång. Vi har i varierande grad varit dåliga i magen men inte mer än så. Colins mage har dock varit lugn så han har varit på dagis igår & idag. Nu vankas tre jobbnätter för mig så vi får hoppas det inte blir mer sjukt nu.
På måndag ska Fredde på återbesök på ortopedmottagningen & få besked om det blir operation eller inte. Hoppas verkligen det klarar sig utan, det är liksom lite mycket nu ändå.

Barnen då, vad nytt om dem?
Underbara är vad de är, så enkelt är det :-)
Colin babblar massor & man förstår det mesta. Han hittar på lekar & låtsas massor. Caspian går som tåget med gå-vagnen. Härom dagen bara klickade det, innan har han inte velat utan satt sig ner. Han har ju KUNNAT gå med stöd av våra händer men inte velat med vagnen. Han står stadigt utan stöd & första stegen är inte långt borta.
Colin började gå med gå-vagnen på sin 11månadersdag, Caspian var ett par veckor senare :-)
Over and out för den här gången!

Lite mera sjukt.

Jaha.
Natten mellan onsdag & torsdag vaknar jag av att Colin kräks. Upp fort som blixten & försöka rädda vad som räddas kan av inredningen. Byta lakan, pyjamas m m & sen försöka sova igen. Hinner inte somna förrän...ja ni fattar. En omgång till. Byta pyjamas igen & byta de handdukar jag lagt i sängen. Somnar ett par timmar innan det är dax igen. Repris på det en gång till.
Sen dess har det varit lugnt för honom. Inget dagis förstås, varken tors eller fre då de ska vara smittfria 48 timmar innan de får komma.
Nåväl, fre e m kom mina föräldrar för att hämta honom eftersom jag skulle jobba natten och Fredde har sin fot att tänka på. Vi blev allihop bjudna på middag hos Freddes föräldrar (Tack snälla!) & sen bar det av till jobbet för mig.
Större delen av natten fick jag tillbringa på toan & andra halvan vilandes. Ungefär.
Hade tur att jag inte hade mycket larm för då hade jag fått sjukanmäla mig & gå hem, vilket inte är helt lätt ordnat när man jobbar natt.
Jag överlevde & stöp i säng efter hundrastningen när jag kom hem. Vaknade med paj mage & feber så det var skönt att Colin var på Black Island & att jag inte skulle jobba nästa natt också.
Idag har jag känt mig helt ok och jag hoppas det får fortsätta så.
Och SJÄLVKLART att ingen i familjen eller i vår närhet blir sjuka. Håller tummen stenhårt.
för det.

Skadat var det här. På riktigt.

Vart ska jag börja.
I torsdags efter innebandyn kom Fredde hem haltandes. Efter en natt med värk åkte han till jourcentralen på fredag morgon. Vidare till akuten & röntgen x 2 så blev beskedet att de inte hittat nån fraktur så han kunde åka hem. Han sätter sig i bilen (det är vänsterfoten som är skadad & min bil är automat så det funkade) & börjar köra hemåt. Då ringer dom och säger att en erfaren läkare tittat på det & sett att det VISST var en fraktur så han skulle komma tillbaka & gipsa. Summa summarum; två veckor i gips, återbesök 23e & efter hur det ser ut då så bestäms det om det blir operation eller inte.
Till saken hör att jag opereras den 26e med två veckors sjukskrivning som följd. Kan bli VÄLDIGT krångligt om vi är ny-opade båda två, med två barn & fem hundar att ta hand om...

Samtidigt som Fredde satt på akuten åkte jag som planerat till Göteborg. Helgen bjöd på hundutställning både lördag & söndag & hotell & middag på Amazing Thai & massa trevligt hundfolk.
Här hemma fick Fredde & barnen (och resterande hundar) bo hos sina föräldrar för att få hjälp när han inte får belasta på benet.
Utställningen gick hyfsat får jag säga. Alliz blev BIMvalp båda dagarna men viktigast av allt; hon skötte sig jättebra & hade inget problem med miljön. Inomhushallar med lite halt golv, massor med folk & hundar & konstiga saker, det kan ju skrämma den lugnaste men hon tog det hela med ro. Släppte svansen lite i början men den kom upp snabbt.
Och det allra bästa;hon la sitt öra till rätta på fredagen & har haft det så sen dess! Innan lade hon det bakåt & då phalener ska ha öronen hängande ner har vi hoppats hon skulle rätta till det och nu var det dax :-)
Over and out från Mon.

Se så stor jag är...

..eller se så tandlös jag är kanske det var ;-)

Göteborrrrg here i come :-)

Till helgen är det dax för MyDog igen. Det är en stor hundutställning på svenska mässan, där vi ska ställa ut både lördag & söndag. Årets lyckliga som får följa med är Tisma & Alliz. Och Anna Matsson förstås :-)
Vi åker vid lunch på fredag, bor på hotell (soooova!), är på utställningen på dagarna & ska ut & äta med massa phalénefolk på lördag kväll. Söndag eftermiddag styr vi hemåt igen, förhoppningsvis utvilade & fyllda av intryck :-)

En tand är lös...

...den är jättelös... eller den var lös innan tandläkaren plockade bort den igår.
Colin slog i framtänderna uppe för fem veckor sedan. En tand blev ordentligt lös & på röntgen syntes det att roten var skadad. Vi fick några veckors chans att tanden skulle sätta sig men igår var det dax för koll igen.
Roten var mer påverkad än vid förra rtg, dvs det började bli mer inflammerat & den behövde därmed tas bort. Lite mer förvånande var att den andra framtandens rot också var påverkad så den tanden fick inte heller sitta kvar.
Colin fick lugnande & muskelavslappnande medicin & var som en slapp liten fnitterhög i min famn när det var dax att gå in. Han fick sitta i Freddes famn, främst eftersom min tandvårdsrädsla kunde gjort att jag började veva omkring mig ;-)
Bedövningssalva, bedövningsspruta, välja leksaker & knick knick så var första tanden ute. Strax därefter den andra också & mamman kunde titta dit igen.
Hem & vila några timmar innan det var dax för ipren, lite att äta & komma igång så smått.

Barn är fantastiska. Jag har en enda gång sett honom känna efter med tungan där tänderna suttit, sen var det som om det inte hänt nåt alls. Han verkar inte ha ont & har varit på dagis idag. Han pratar inte om det men visar om man ber att få titta. Själv hade jag känt & tittat & funderat lääänge men inte en 2,5åring inte :-)
Tappra lilla älskling! Det verkar gjort ondare i mammahjärtat än i hans mun...