Läget nu; PM har strikt boxvila, får intramuskulär antibiotika & antiinflammatoriskt pulver i maten. Benet är tjockt lindat från hoven & en bra bit över knät. Han vill inte gå på benet. Har ingen feber, vilket vi verkligen hoppas att han inte får heller. Om 10 dagar ska vi in igen, om inget tillstöter innan dess. Då ska han röntgas igen, för att kolla om det är nån spricka i benet, de syns inte när skadan är färsk.
Framtiden ser ljusare ut än i måndags kväll, men det är fortfarande allvarligt.
Lång konvalescens på en 18årig häst känns tungt, hur mycket kan han komma tillbaka vet ingen.
Glädjande nog sa veterinären att försäkringen säkert täcker den här skadan, vilket är en jäkla lättnad. Självklart vill man inte att pengar ska spela roll, men när det handlar 10 000tals kronor är ju verkligheten en annan. Självklart ska vi göra så mycket vi bara kan, det är vi skyldiga honom efter alla år han stått ut med oss =)
Här kommer bild på sjuklingen
Vad konstigt att det måste hända nåt för att man ska inse hur mycket saker betyder, i detta fallet PM. Det har gråtits en hel del, och det är ju inte säkert än hur det blir. En sak är säker; han är Hästen i mitt liv. I åtta år har vi stretat ihop, och en snällare & mer personlig häst kan vi aldrig hitta. Hos veterinären är dom helt förvånade över hur bra han sköter sig, han behöver aldrig nåt lugnande inför röntgen eller alla undersökningar han varit med om senaste tiden.
Bästa hästen alltså!
Håll tummarna att det fortsätter gå åt rätt håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar