Trött

Ibland blir jag så VANSINNIGT trött på alla veliga människor, inklusive mig själv. Vad är problemet med att ta ett beslut och hålla fast vid det? Alltså vi snackar ju inte beslut som ändrar ett helt folks framtid utan mera i stil med "ska jag åka in till stan eller inte".
Jag är (tyvärr) en sån som vill att saker man bestämt ska bli av. Alltså, det är klart att man kan bli sjuk, det är inget jag surar för, men om det bara dykt upp nåt roligare. Fast det kanske bara är jag som tror att det är så :-)
Det är väl min autistiska sida som protesterar antar jag. Däremot har jag inget problem att spontant hitta på nåt om vi ändå inte gör nåt särskilt. Om vi bara går runt här hemma & det kommer ett förslag om fika så hänger jag på direkt ;-)
Jag har oxå svårt att inte ha något bokat på hela dan. Typ idag. Antagligen därför jag är smågrinig. Nåväl, i kväll blir det fika på Vallentins väg, det är alltid trevligt!

Åtta lediga nätter till, sen tillbringar jag tid på jobbet igen. Känns......sådär.
Jag, som alltid älskat att jobba, har blivit lat.
Klart det inte känns lockande att åka till jobbet när man är van att slappa i soffan med tvn som visar nåt intellektuellt utmanande program, typ Ullared.
Däremot kommer plånboken helt klart gilla att jag jobbar.
Van som jag är att jobba mycket, ofta en bit över 100% & dessutom ob som nattjobbet för med sig, har det varit lite surt ekonomiskt att vara hemma. Jag har tagit ut fyra dagar föräldrapenning i veckan & det har gett mig mindre än hälften av min vanliga inkomst.
Ett plus för ekonomin alltså. Och ett stoooort minus för att inte få sova på nätterna. Missförstå mig inte, jag vill absolut inte jobba dag. Helst skulle jag vara hemma med gott om pengar, men det kan man ju drömma om.
Dax att sluta klaga & gosa med lilleman en stund. Over and out.