Idag känns livet pest. Natten har varit stökig vilket förstås resulterat i att jag är trött. Colin är klängig & humörsvängig som aldrig förr. Jag är full av hormoner. Det är inte lätt att leva i det här huset just idag.
Mitt tålamod är inte det bästa, det har det aldrig varit. När så en unge är helt omöjlig att förstå, och sen ett par hundar går i vägen eller gnäller, ja då är det inte lätt att vara hund i det här huset. Eller unge. Eller mamma.
Dåligt samvete är bara förnamnet. Trötthet mellannamn & tårar efternamn.
Jag VILL inte känna så. Jag vill verkligen inte.
Jag är som en vulkan som får utbrott när som helst. Watch out, bitch about liksom.
Hur komma ur det?
Jag VET att jag inte har jobbigare liv än nån annan. Förmodligen bättre, objektivt sett. Jag vet också att jag valt det själv, inget moraliserande där tack. Själv göra, själv ha - I know.
Ändå känns det ogörligt att få ihop det.
4 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar