Ibland är allting svårt. Ibland är det mesta svårt. Ibland är endel svårt. Sällan är inget svårt. Så känner jag i alla fall.
Det är inte sällan omgivningen får mig att tvivla. JAG, som redan är en tvivlare, behöver inte det.
Frågor om hur det ska gå med ett barn till, hur det ska gå med barn & fyra hundar, "glada" tillrop om hur tätt barnen kommer.
Jag behöver ha stöd. Jag är inte så stark som jag antar omgivningen tror. För inte ifrågasätter man nån som man uppfattar som svag? Det är elakt i så fall.
Jag har en yta av "det löser sig". Vad ska jag säga? Bryta ihop & beklaga mig? Häva ur mig allt jag tänker? Tror inte det skulle möta mycket annat än "Själv göra, själv ha".
Jag tänker mycket som inte ens mina närmaste vet. Saker jag inte vill att någon ska få veta.
Jag menar, om de tvivlar, vad gör inte jag?
Det är jag, vi, som ska reda ut ett liv med två barn & fyra hundar. Inte omgivningen. Som för all del har rätt att tycka, men helst inte i min närhet.
Säg i stället,"vad duktiga ni är som reder ut det", eller "vill du hjälp med något".
När jag ser det underbara, aktiva trollet härhemma är det klart jag funderar på hur 17 vi ska ha tid med en liten. Men jag försöker tänka att andra har klarat det före mig.
Andra som inte har de resurser vi har, bara av att ha varandra.
Jag skriver av mig här. Jag vill inte bli ifrågasatt här OCKSÅ. Därmed inte sagt att man inte får undra eller fråga hur det är.
4 år sedan
4 kommentarer:
Tjingeling min vän! Vet precis hur du känner. Och det är inget att hymla med att det är tufft med två små barn. Men någonstans hittar man kraften och klarar ut det. Man hittar sina rutiner, tjuvknep för att få det att rulla. Och visst är det kul när någon säger till en "att va bra du är som klarar det" (det har jag fått höra av dig och då sträcker man på sig och tänker man efter så är man rätt duktig, fast det inte känns så alltid).
Man måste komma till klagomuren då och då. Det tror jag är nyttigt, i alla fall intalar jag mig själv att efteråt så blir jag en bättre människa, vän, fru, mamma, syster.....Man behöver ösa sin galla över någon och du är hjärtligt välkommen.
Hur som så kommer du klara ut detta galant, men man hinner inte med särskilt mycket till en början. Man känner sig otillräcklig, men det vänder tro mig. Var inte rädd för att be om hjälp. Var glad att ni har era nära o kära i närheten. Oj vilken lång kommentar det blev. Men kasta nu borta dom där mörka tankarna, och ta din "det kommer lösa sig" variant i stället. För så kommer det att bli. Det kommer lösa sig.
Massor med bamsekramar
Tessan.
Du ska STRUNTA i vad andra har för negativa/avundsjuka saker att säga till/om dej. Vet att det är jättesvårt, men det är faktiskt ditt, freddes, barnens o hundarnas liv, ingen annan har rätt att komma med värderingar på hur ni har det/kommer få det.
Dessutom har du rätt o klaga hur mycket du vill om du tycker det är skitjobbigt med ungar o djur, har dom som skaffar barn med 3 års mellanrum större rätt att klaga eller?! NÄE!! Bara för att du får barn tätt betyder det väl ändå inte att du är en supermamma med världens ork o tålamod?!
Att tvivla hör till livet. Hoppas jag! För det gör jag varje dag..
KRAM!
Hej min vän!!
Du är en toppen tjej som kommer att klara av detta hur bra som helst.. Vill du ha avlastning med dom små hundarna så är det bara att säga till det har jag sagt till dig innan.. Visst vi har två tuffa brudar men det kommer inte att bli några problem med att ta hit dom.. Penny är snäll mot andra tikar om jag säger till henne och det gäller Tisma oxå, mkt lättare när inte matte är med.. Jag kan ta dom en helg åt dig så får du avlastning..
Finns här om det behövs, vet att vi inte prata så mkt just nu men det är för att det är mkt här hemma just nu..
Kramar
Hoppas att du haft bättre tankar när jag lite sent komenterar detta. Men tid Cissi det har nog ingen om man inte vill. Se det så här istället att skaffa barnen tätt gör att de får mycket glädje av varandra och ska du ändå göra en så varför inte två, jag tror inte att det tar så mycket mera tid. Nu har du ju allt färskt och är ju ändå inne i "småbarnsåren". Och det behöver inte alls innebära att det blir enklare bara för att man väntar några år på syskon. Då kan det bli mycket mera svartsjuka och trots. Jag tycker att det är jätteroligt att ni ska få liten till. Och du är verkligen jätteduktig. En jättefin och bra mamma och matte så en bebis till kommer med all säkerhet gå jättebra. Kram kram Från Beccis
Skicka en kommentar