Det är sån jag är.

Jag är inte en person som har lätt att må bra. Att vara lycklig bara av att vakna på morgonen ligger inte för mig. Tyvärr.
Jag skulle vilja fånga den glädje varje dag har att erbjuda, men i stället tänker jag på hur det blir i natt eller i morgon eller...ja ni fattar.
Att ta ut problem i förskott är mitt signum. Nåt annat är inte jag. Att INTE avsluta ett positivt uttalande med "så här långt i alla fall" vore mot min pessimistiska natur. Tyvärr.
Tänk att få "bara" vara odelat lycklig över att solen skiner, eller att vi är friska (vilket jag iofs ÄR jäkligt glad över, men tanken "i alla fall just nu" finns där, såklart).
Jag beundrar dem som tillhör de positiva här i livet. Men om igen, det är inte JAG. Och nej, det är inte bara att tänka positivt så löser allt sig.
Jag tror/hoppas/antar att inte min omgivning, i alla fall inte alla, uppfattar mitt mörka sinnelag. Gör ni det ber jag om ursäkt om jag påverkar er negativt. Men jag tror det är mer inåt mörkret finns, mer än runt min fysiska person.
Hoppas jag alla fall.