onsdag 2 februari 2011

En lillprins i familjen på Mon

Några snabba rader bara.
I måndags morse kl 8.30 föddes vår andra son, som ännu inte fått något namn, med planerat snitt. Allt gick bra & han var pigg direkt när han kom ut. Han vägde 4025 gram & är 52 cm lång.
Efter några timmar på uppvaket kom vi upp på förlossningen & vidare in på bb.
Här är vi ännu. Jag får smärtstillande (bara tabletter nu) & vi försöker få fart på amningen. Lillplutt har gått ner endel & är lite trött så vi försöker stötta och ser var vi hamnar. Om det krånglar FÖR mycket övergår vi till ersättning & är nöjda med att han verkar frisk för övrigt.
Någon som har erfarenhet i frågan "amning eller ersättning" & vill dela med sig?
Bilder kommer när vi är hemma...

3 kommentarer:

Anna sa...

Du vet ju hur jag gjort med mina barn. Ammat det jag kunde o sen stöttat med ersättning som sedermera slutade i bara ersättning då amningen inte gav så mkt som jag ville. Vill du amma så håller du igång med det och ger ersättning som stöd eller så struntar du i det. Man gör det man tycker känns bra för en själv och barnet. Förstår inte vitsen med att amma till varje pris! Alla måste trivas och må bra. KRAM

Therése sa...

Håller fullständigt med föregående talare. Då båda barnen här är snittade så kom inte amningen igång med Noah utan han fick bara ersättning. Theo ammades och fick ersättning då han inte blev mätt. Håller med om att det lätt kan bli hysteri att man SKA amma sitt barn. Jag har bara positiva erfarenheter om att ge ersättning. Man blir avlastad på ett helt annat sätt, och även pappan får hjälpa till. Så för oss har vi kört med båda delarna. Och alla i familjen var glada och mådde bra. Har du fler frågor så bara hör av dig. Gosa lite med lillprinsen och så krama om storprinsen. Ta hand om er. Kramisar.

Agnes sa...

Grattis till lillprinsen! Ska bli kul att se bilder sen :)

Jag hade jätteproblem med amningen när Liam föddes. Han fick inget tag och jag slet med de där förbannade amningsnapparna. Det gick bara inte! Och jag blev bara mer och mer arg och ledsen. Så efter en vecka gick vi över till ersättning och det gick hur bra som helst! Liams pappa kunde mata och vi hjälptes åt med allting, så han kände sig också delaktig. Och det är inget fel med ersättning, inte i mina ögon :)